onewayticketasia.blogg.se

Efter tre färjor, två flyg, en mellanlandning i bangkok med massa shopping och flera nätters utebliven sömn var vi äntligen framme i Delhi, Indien. Högg tag i första bästa Tuk-Tuk som tog oss till vårat "Hotell", där vi förväntade oss att ta igen alla sömnlösa dygn. Väl framme var alla rum uppfyllda och vår onlinebokning var för receptionen spårlöst försvunnen. Så lobbyn's sletna soffa fick duga tills problemet blev löst. 

Efter några timmars sömn och en varmdusch (ni ser inte i syne) var vi båda två som helt nya människor, redo för Delhi's hetsiga miljö. 

Vår plan var att stanna i Delhi tre dagar och sedan ta tåget väster ut, mot Rajasthan, där vackrna landskap, öken och x antal tempel väntade oss. Vi satte oss i Tuk-Tuken på väg mot turistinformationen, redo att vidarebefodra vår plan. Vi fick tillbaka ett skratt i ansiktet när vi svarade nej på frågan; "Så ni har bokat alla tåg och hotell redan?". Efter många desperata försök att hitta ett tåg i rätt riktning utan resultat, föreslog mannen ett andra alternativ - Specialpris ENDAST för oss, ett erbjudande vi tydligen inte kunde få någon annanstans... Det var då vi förstod att han bara försökte tjäna pengar på oss, vilket resulterade i ett engelskt "See yaa!" och många svenska svordommar.

Vi hittade en Tuk-Tuk och gav föraren ordern "FOOD" tillsammans med massa fina gestikulationer. Det blev tillslut en snabbmatspizzeria med asgod panpizza. Väl med mat i magen började vi diskutera våra utvägar, och vi kom snabbt fram till att bästa alternativet var att åka till tågstationen för att försöka få tag på biljetter där. Med magarna fulla och vår nya plan i bakfickan satte vi oss med ett leende i Tuk-Tuken på väg mot tågstationen. Halvvägs dit stannar vi vid sidan av stora vägen där föraren sakta vänder sig om och förklarar att vi inte kommer kunna köpa biljetter på tågstationen utan att vi måste gå via en turistbyro. Bullshit tänkte vi, men turistbyron visade sig vara statligt ägd och på vägen mot tågstationen, så ett snabbt stopp kunde ju inte skada. Väl där blev vi omhändertagna av en jättetrevlig ung man, som absolut inte var ute efter våra pengar, vilket gjorde oss säkra på att detta ställe skulle lösa våra problem. Men även här fick vi samma svar som föregående ställe - Inga tåg mot Rajasthan de närmsta veckorna. I vanlig ordning kom de svenska svordommarna tillbaka, och denna gång tillsammans med självömkan. Efter några minuter av detta kom även denna man med ett alternativ - Ett paketerbjudande. Inget specialpris för oss, utan samma pris för alla. Detta innebar tåg till vilka ställen vi ville och hotell på alla dessa ställen. Det var ett bra pris, och vår ända lösning om vi ville ta oss till Rajasthan under vår tid här i Indien, vilket var en stor anledning till varför vi kom hit till att börja med - Så vi slog till. Och just nu ligger vi i vår lyxsvit med pool på baksidan och restaurang på taket. Älskar när saker löser sig till det bättre!

Men innan vi kom hit har vi hunnit med att besöka en tygfabrik, blivit fotade för Indisk tidning och sett (som sagt) x antal tempel, varav ett där människorna dyrkar råttor, vilket Jennifer inte var helt okej med. Allt detta i Bikaner, där vi f.ö hade ett ännu lyxigare hotellrum, vilket ni kanske märker att vi inte klagar över ;)

Vi har det onekligen väldigt bra, och det hoppas vi att ni där hemma också har!

 

Garfunkel&Lopez

 Nu har vi äntligen fått tag på lite bra internet så vi kan ladda upp lite bilder.

 

(Mormor Kerstin och eventuellt mamma Camilla får INTE kolla på den 11e bilden!!!!!!!!) 

 

Hann med att få lite ångest över vår egna simultanförmåga, när denna kille jonglerade medans han hoppade på ett ben på ett rep, 1 meter ovanför marken.